Tankekvantiteter och ett smockat MCG

Med drygt två veckor kvar till VM har det idag varit hög tid för två premiärer. Den allvarliga delen av Sveriges VM-uppladdning inleddes med landskamp på Ullevi mot Finland, och det här inlägget avfyrar härmed denna VM-blogg, som åtminstone försöksvis inte ska vara någon annan lik. Därav titeln The Anarchist's VM-blogg (där den första delen dock inte bör tas på alltför stort allvar).

I dagens huvudmatch mötte alltså de blågula Finland. Ett Finland som i flera år har haft ett gott urval av duktiga spelare, men aldrig riktigt lyckats krama ur dem någon framgång (även om jag har svaga minnen av att man var ett självmål i slutsekunden ifrån att kvala in till VM 98), något som man hoppas på att den nye meriterade förbundskaptenen Roy Hodgson ska kunna ändra på. Grannarna från öst höll spelet väl uppe i den första halvleken och skapade några vassa chanser, men var förvånansvärt bleka i den andra, även om svenskarna började spela betydligt bättre boll då.

För den svenska insatsen kan inte resas några utropstecken. Högerbacksalternativen lyckades på varsin halvlek inte göra bort sig mer än vad Alexander Östlund i normal form hade gjort, och mot den uttagningen finns således inget att invända. Niclas Alexandersson gjorde en offensiv insats över förväntan och Mikael Nilsson gick inte bort sig i sin landslagsåterkomst. Även om deras försvarsspel fortfarande lämnar en del att önska, är det på den positionen åtminstone bättre att ha en säkerhetsrisk som kan slå inlägg än en säkerhetsrisk som inte kan det.

Målvaktsreserverna John Alvbåge och Rami Shaaban fick inte särskilt mycket att göra, och det blir svårt att avgöra vem som ska bli Andreas Isakssons närmaste uppbackning. Det som kan ge Alvbåge en liten nackdel är att han fortfarande stod och beundrade Petri Pasanens frisparkskanon när den klockrent träffade ribban.

Kim Källström försöker fortfarande i landslaget. Han var ofta inblandad i spelet, men tyvärr var ungefär 80% av hans ingripanden misslyckade. Som vanligt beror det på att han överarbetar situationerna: vill för mycket, springer för mycket, tänker för mycket. En viss förbättring skymtades dock mot slutet och ger ändå visst hopp inför fortsättningen, utifall att Anders Svensson av någon anledning skulle stå utanför laget. Men sluta upp med att låta mannen slå vänsterhörnorna, att det ska vara så svårt att fatta att en utåtskruvad hörna i allmänhet är en bortkastad målchans!

Av anfallsduon bestående av Markus Rosenberg och Johan Elmander var det den sistnämnde som fick mest uträttat, men inte mycket av det var rätt. Två missade frilägen kan räknas in på hans konto, och som jag föreställer mig det är hans problem det motsatta jämfört med före detta djurgårdsparhästen Källström - han tänker för lite. Ända sedan han bortförklarade en miss av öppet mål i en U21-landskamp med orden Jag såg inte bollen, har jag med jämna mellanrum funnit nya skäl att hålla fast vid min utnämning av honom till rikspucko. För mig hade det varit en självklarhet att låta Rosenberg, som ändå visade goda intentioner de få gånger han kom med i spelet, vara kvar på banan efter Marcus Allbäcks rätt vassa inhopp.

Att döma av händelserna under den här matchen kan Rosenberg nu tyvärr ha hamnat långt bak i forwardshierarkin. Frågan är hur stor roll det kommer spela. Har förbundskaptenerna skaffat sig den beslutsamhet som krävs för att plocka ut en underpresterande anfallsstjärna och som de dåvarande saknade i EM-kvartsfinalen mot Holland, där Zlatan Ibrahimovic inte gjorde någon speciellt bra match och sedermera även missade en avgörande straff?

Matchen slutade 0-0. Mer sevärd var den föregående drabbningen mellan Australien, som tack vare en holländsk succétränare och en förbannelsehävande religionssatiriker tagit sig till sitt första VM-slutspel på 32 år, och Grekland, som faktiskt fortfarande är Europamästare och hade stöd från läktarna av bl.a. en del av den största grekiska befolkningen i den del av världen som ligger utanför Grekland. Platsen var således klassiska Melbourne Cricket Ground, med en publik på nästan hundratusen längs den ovala läktaren. Hemmalaget kontrollerade matchen med ett imponerande passningsspel och gjorde också det enda målet genom en vacker halvträff signerad Josip Skoko. Deras tuffa grupp där även Brasilien, Kroatien och Japan ingår kan mycket väl komma att bjuda på flera härliga matcher.

Då är alltså bollen i rullning. Nu gäller det bara att jag orkar beskåda och skriva om hela det 64 matcher långa eländet också.