Brott och straff

Med fyra inledande grupper där det inför tredje omgången är så gott som klart vilka lag som kommer gå vidare, är det en frisk fläkt att skåda den dramatik som gårdagens uppgörelser har skapat i grupp E. Tjeckien och Italien, som var två av de lag som imponerade allra mest i den första omgången, löper nu stor risk att inte göra varandra sällskap till åttondelen. Ghanas expertförutspådda brakseger över tjeckerna innebär nu att en avslutande viktoria mot ett tröttkört USA räcker för att säkra ett avancemang och rädda Afrikas ära. Lika slitna tjecker (oerhört spända inför läkarbesked) och italienare (det VAR roligare att se dem misslyckas) får i så fall göra upp om vilka som följer med. Ett annat intressant scenario är att båda matcherna slutar oavgjort, vilket skulle innebär att Tjeckien tar andraplatsen på målskillnad före Ghana, som i den händelsen säkerligen kommer gräma sig över de missade chanserna i gårdagsmatchens slutskede. Det är ändå inget mot vad en amerikansk 2-1-seger över Italien hade inneburit efter ett fullt tänkbart kryss i de blåkläddas avslutande tjeckmatch. Lottningsaction!

Det mest bestående intrycket efter gårdagens tre matcher är dock indignationen över reglerna. Två utdömda straffsparkar och fyra röda kort blev domarnas facit, vilket är beklagligt efter en turneringsinledning som i stor utsträckning förskonat oss från dylika övergrepp. Det förefaller obegripligt att regelverket i allmänhet, och för den typen av situationer i synnerhet, inte ifrågasätts oftare. Hur direkt ologiska begrepp som straffområde och målchansutvisning kan tillåtas förekomma i världens största sport är mig en gåta. Här följer min lista på saker som kan förbättras:

• Utvisningar är nödvändiga som personligt straff, men fungerar dåligt som bestraffningsredskap för ett lag. Av flera skäl:

1. Straffmagnituden påverkas av hur mycket tid som återstår av matchen.
2. Straffmagnituden påverkas av ställningen i matchen (det är lättare att bevaka än att jaga med en man kort).
3. Laget får ett bestående straff för en enskild situation som involverar en enskild spelare.
4. Laget tvingas överge sin ursprungliga spelplan, vilket leder till att matchkvaliteten försämras.

För att undvika detta borde utvisade spelare ersättas med avbytare, så att alla inblandade kan garanteras att en match kommer genomföras med elva spelare i varje lag. Det skulle förstärka dess varudeklaration. Gårdagens promenadfotbollsuppvisning under slutminuterna av ett tiomanna-Italien mot ett niomanna-USA var en travesti på den gamla hejaramsan Öka takten sista kvarten.

• Straffområdet är en anakronism. Det tillkom under en tid när spelet såg ut på ett helt annat sätt. I dagens fotboll är dess främsta funktion att det ger spelarna större anledning att lägga sig ner när de hade kunnat fortsätta spela. Straffspark borde givetvis bara utdömas i situationer där ett lag regelvidrigt berövas en klar målchans, detta oavsett var på planen det sker. Om ett lag regelvidigt berövas ett givet mål, t.ex. om en försvarsspelare räddar en boll på mållinjen med handen, borde mål dömas. Detta besparar oss dessutom de idiotiska målchansutvisningarna, som har alla de vanliga utvisningarnas ovannämnda brister, kryddat med galenskapen i att utdöma ett strängt personligt straff till den spelare som har oturen att befinna sig närmast situationen.

• Det är ett allvarligt problem att längden av en fotbollsmatch är helt godtycklig och enväldigt bestämd av domaren. Vid flera tillfällen i årets VM har tilläggstiden i andra halvlek varit uppenbart för kort. Det ser inte heller riktigt klokt ut att spelare vid byten och fasta situationer kan röra sig i snigelfart utan att domaren kan göra annat än att hota med en varning. Ge publiken och spelarna en synlig matchklocka istället, som kan stannas vid uppenbara maskningar och situationer som föranleder längre spelavbrott.

• Offsidesituationer är bevisat omöjliga att avgöra med blotta ögat och bedöms därför också väldigt godtyckligt, trots att de kan vara helt matchavgörande. Det skulle inte krävas särskilt avancerad teknik för att ge snabb assistans till linjemännen i de bedömningarna.

• Ännu enklare teknik skulle förhindra otyget med tröjdragningar. Tvinga spelarna att bära grepplåsande handbeklädnader. Det kanske känns ovant till en början, men när man ser hur mycket öppnare spelet blir så tror jag ingen kommer sakna det gamla.

• Avstängningar efter upprepade varningar är också besvärande, eftersom de gynnar de närmaste motståndarna till laget med en avstängd spelare. Framför allt är många gula kort tveksamt utdömda, och det borde vara lättare att få dem annullerade i efterhand. Samma sak för situationer som borde renderat en varning men förbigått domaren, eftersom det sänder dåliga signaler att spelare kan komma undan med dåligt uppträdande.

Fifa kommer dock inte att ändra på något, utan försvarar sig med att fotbollen är världens största sport och därför inte behöver modifieras. Jag tror dock inte att folk skulle sluta gå på fotboll för att reglerna blir mer rättvisa och konsekventa. Dessutom är missnöje med orättvisa bedömningar en stor källa till irriation som kan leda till aggressivitet hos mindre nogräknade supportrar. HUR MÅNGA SKA BEHÖVA DÖ I FOTBOLLSVÅLDET INNAN NI GÖR NÅGOT? HUR MÅNGA SKA BEHÖVA DÖ?!