Glöm vad jag sagt om förbannelse

Nog tusan hade ändå Safran rätt när han kallade det för en officiell masspsykos att 94 % av Australiens befolkning trodde på att han lyckats upphäva den moçambikiske häxdoktorns förbannelse över deras fotbollslandslag. Man kunde ha misstänkt det redan efter det märkliga baklängesmålet mot Japan och de många frisparkarna Brasilien fick i present, men gårdagens avgörande match visade med all önskvärd tydlighet att förbannelsen lever ännu, men laget står nu så enat och starkt att inte ens häxkonster kan stoppa dess framfart. Trots en domarinsats där två uteblivna straffsparkar och en motståndarutvisning först efter tre gula kort bara var toppen på ett isberg av inkonsekventa bedömningar och dålig känsla för spelet, lyckades Socceroos genom total mangling av motståndet hämta in två underlägen för att uppnå det så ofta underbara slutresultatet 2-2. Och det var ju alltför väl att inte 202 cm nervvrak med händer som teflonpannor behövde bli syndabock.

Idag blir den sista fjärdedelen av slutspelsträdet klar och kan komma att innehålla den första åttondelsfinalen utan inblandning av något lag från högen med förhandsfavoriter. Det räcker med att Korea eller Schweiz ser till att vinna sin inbördes match och därmed ta hem gruppen och slippa möta Spanien. Personligen ser jag gärna ett möte mellan Korea, med VM:s vackraste tröjfärg och skönast sjungande fans, och Ukraina, med sju Andrij och en Oleksandr som kanske har snyggast frisyr av alla turneringens målvakter.