En nere, fyra kvar

Min teori om en tidig kollisions nödvändighet fick ytterligare vatten på sin kvarn idag. England - Ecuador blev precis den meningslösa tillställning som förutspåddes: engelsmännen tråkar ut sina motståndare och avgör på en fast situation. Blä.

Kvällsmatchen var desto roligare. Hård kamp i ett svindlande tempo mellan två wannabestorlag, och med en domare som inte riktigt hängde med och hamnade i mitten av spektaklet. Jag ska ändå inte kritisera hans insats. Ett rött kort kan vara matchförstörande - fyra är ren och skär underhållning. Men framför allt var det underbart att se portugiserna bokstavligt talat banka skiten ur ett holländskt lag som visade sina rätta färger och lyckades vara precis lika förhatliga även utan hästansiktet i uppställningen.